Vid nästan varje frukostbuffé under vår USA-resa fanns det perfekta små scones. Scones har egentligen sitt ursprung i Storbritannien, jag tror att de först uppkom i Skottland, och bakas traditionellt som utstansade runda brödkakor som sedan ska kunna brytas isär innan man äter dem med önskat tillbehör.

Jag blev sugen på scones härom dagen och bakade ett gäng som tyvärr redan är slut. Nybakade scones med smör, ost och marmelad är ju så gott!

Sedan gjorde jag ju små blåbärspajer också, blåbärstartletter! Till dem gjorde jag egen vaniljsås. Väldigt uppskattad överaskning för min sambo som kom hem till doften av nybakat i fredags kväll.

I botten har jag en mördeg, i mitten sötade blåbär och på toppen ett knäckigt crumbletäcke.

Även här tog jag en nypa jäst, men vad gör det egentligen? Så länge det blir gott är jag nöjd. Självklart är det roligare att baka på enbart surdeg men det är ju inte alltid man har både tid och energi till att göra det.

Det här brödet är bakat på vetemjöl och dinkelmjöl, toppat med flingsalt.

Jäst eller inte, det är i alla fall bakat med kärlek. Brödet har ju format sig till ett hjärta!

Jag har gjort frallor igen. Denna gång på rågsurdeg, vetemjöl, en gnutta rågmjöl, linfrön och pumpafrön. Eftersom mina surdegar fortfarande inte har återhämtat sig helt efter min långresa till USA tillsatte jag även en nypa jäst i degen och nog jäste det allt. Det ser ju nästan ut som om det har jäst sig till bristningsgränsen, lite till och det hade gått av på mitten!

Hur som helst slängde jag ihop den här enkla presenten för att göra dem glada (med gott resultat!). Men strax innan själva överlämningen upptäckte jag att jag satt etiketterna på fel burk, doh! Jag hade visst lite bråttom när jag knöt fast dem hemma men det var ju snabbt fixat.

Burkarna är fyllda med deras absoluta favoritsmakkombinationer (långt ord); morfars apelsin och choklad och mormors romrussin.

De två andra surdegarna ser i alla fall ut att må bra. Idag bakar jag med dinkelsurdeg (den i mitten).

Ett gäng frallor bakade på linfrön och sirap. Helgens frukostar är räddade!

Låg uppdatering den senaste tiden men det har sina förklaringar. Dels så spenderade vi 3 veckor av februari månad i USA, närmare bestämt NYC, Fort Lauderdale och Karibien. Den bästa resan jag någonsin gjort!

En vecka efter att vi kom hem från vår resa var det dags att styra vårt flyttlass (som packades i januari) mot Linköping och överge lilla Motala. Nu har vi snart kommit tillrätta i den nya lägenheten och man kan återigen börja ägna sig åt annat än flyttkartonger, härligt! Flytten har även resulterat i en större frys vilken betyder att det finns mer plats för bakning. :)

Dessvärre så har jag än så länge bara hittat runda marsipanark i affärerna (för prinsesstårtor) vilket innebär en del kantspill när man skär ut det man behöver till sina rullar. Då får man helt enkelt ta vara på kanterna genom att klumpa ihop dem och kavla ut dem på nytt. Enklast är att kavla marsipan mellan två ark bakplåtspapper med lite florsocker för att det inte ska fastna. På det sättet kan man ta tillvara på allt ändå.

Punchrullar har jag visat upp här i bloggen en gång tidigare.

I det här brödet har jag faktiskt en gnutta jäst också. Jag föredrar ju att baka utan jäst eftersom det är mer spännande när man endast förlitar sig på jäskraften från surdegen men ibland kan det faktiskt vara lämpligt att ge brödet en extra skjuts, särskilt om man har ont om tid. Ett surdegsbröd utan jäst tar normalt sett, för mig, ca 24-30 timmar att baka medan det här brödet var klart på endast 3 timmar.

I ett nr av tidningen Baka hittade jag ett recept på solrospanini som jag ville prova. Istället för att göra panini rundrev jag bröden till vanliga små frallor. De innehåller mörk sirap och jag hade nästan glömt hur gott det är att baka med sirap. Jag har fastnat lite i det här att baka surdegsbröd med så få ingredienser som möjligt, jag måste komma ihåg att klämma in ett bröd som detta emellanåt, men efter den här smaksensationen ska det nog inte vara några problem!